Den halvfärdiga trappen

image

Ja. Listen som är träfärgad ska målas. Men vill använda färgsprutan, så måste vänta tills det går att måla ute.
Panelen. Vi har inte ens börjat kolla runt än.
Det går så låååångsamt.

image

Kattluckan är iallafall på plats. Dörrfodret saknas. Tröskel likaså.
Borde rita upp saker så snickarna vet vad de ska göra när de kommer.

Det är så svårt att få tid över till sig själv. Eller tid till renovera.
Apropå det så har mardrömmar kring Linneas..snittet. Drömde mardröm inatt.
Andra gången jag drömmer att jag är på gyn. Läkare. Barnet inte där. Mitt barn. Mina tomma armar. Sprängvärker av längtan efter mitt barn som ligger i ett kylrum. Magen tom men tjock. Sydd. Trasig. Ihophäftad. Med klamrar. Som ett vanskapt monster på magen. Cybermamma utan barn. Fy fabian, var ont det gör. Magen drar ihop sig som ett  russin, får ingen luft i lungorna,  de krampar. Smärtan som inte går över. Knytnävsslag i magen. Eller mildras. Bara jag som biter ihop.
Släpper inte ut. Pratar inte om det.
Så nu kommer det på nätterna. När jag inte kan stänga av mer. Det måste väl ut.
Men OM. Dessa om. Någon sa Leia och Linnea är Lily och Leah. Kanske. Kanske inte. Men att de tog tid på sig. Visst. Men i så fall behöver jag inte känna denna smärta. Som jag gör. I så fall skulle jag bara behöva bearbeta de andra trauman..
Jag är så less på att ha det så mycket. Det vill ut. Jag vet ju det. Det trycket på.
Men jag vill inte ha ut det.
Inte för att jag vill ha kvar det. Men jag vill inte gå genom det igen.
En gång-lätt. Två gånger omöjligt. Det gör för ont.

image

Åh. Jag vill verkligen ha en regnbågsfjärilsenhörningskattunge.
Krama.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>