Det eviga tjatet om hen och min slutgiltiga åsikt.
Ibland är nya ord bra på riktigt, de smyger sig in med stil och googla och surfa bara vips så finns dom där.
Sen har vi andra ord. Ord som kommer från infekterade debatter. Varbölden genustänket. Det misslyckade experimentet.

Först vill jag säga att det här med jämställdhet inte uppnås med hjälp av ett ord.
Det uppnås av respekt för alla. Respekt för mångfald och respekt för varandra.
Ödmjukhet inför olikheter. Med det tar det sin början. Ödmjukhet är vertyget.

Ordet ska tvingas in av människor som inte är vare sig lyhörda eller ödmjuka, ödmjukheten vet att tvång inte lyssnar..

.. och de som inte tycker om det har inte läst på, kan inget eller vet inget. De som inte tycker om ordet hen hånas och förlöjligas. Det är ju så man får andra på din sida. Man kör över dom. Not.

I de länder där det finns motsvarande koncept till hen är det ingen skillnad på jämlikhet.
Vi är olika, kvinnor och män. Hormonstyrda. Hur vi är och hur vi förhåller oss.
Vår själ sitter ihop med vår kropp så länge vi lever. Forskningen om tex epigenetik stärker det bara. Den påstådda sociala konstruktionen är just bara det. Ett påhitt. Sålänge vi styrs av hormoner är vi biologiska varelser. Hade jag varit en man med exakt mina aktiverade DNA som jag har idag hade jag varit en helt annan person. Skulle jag vilja bli en man så skulle jag få hormoner och byta personlighet. Det är inte möjligt att mena att man har gjort en bedrift utan könets inverkan.

Fraser med vilka man försöker övertyga de som är mot ordet hen, ständigt samma värdelösa fraser:

Målet är att förenkla språket, bara.
Målet är att radera könet i samhället för att uppnå jämlikhet.
Buden haglar och det är förvirrande att de som propagerar för det själva inte är eniga om hur det bör användas. Det är de inte.

Det hela är dimmigt och grumligt och opålitligt. Undanglidande och sektliknande är det.
Just för att det är samma fraser hela tiden. Inget nytt. Samma, samma samma argument och inbillade billiga poänger. Fåtal argument. De är så få, så de rantas på reapet.

Min åsikt är att vårt jag, UTGÅR från vårt kön. Vi baserar vår identitet på vilket kön vi har och bygger vidare på det. När man tvingar på hen, på barn som växer och utvecklas och behöver få bygga en egen identitet så tar man bort en grundsten från dom. Ett litet samhällsexperiment. Kommer de bli välfungerande vuxna månntro eller kommer de ta livet av sig i sin egen förvirring? Det är inte som att frekvensen självmord har minskat sista åren direkt. Anknytningen är viktig och 40% har en dålig anknytning med sina barn idag. Så att dra in hen i en redan dålig miljö gör det inte bättre för barnen.
Vi testar! Om vi vinner, vinner vi ära och rikedom och om vi har fel har vi bara satsat några barn på det hela. Vi kör hen. Barnen får betala.

Jämlikhet. Byggs på att acceptera olikheter, inte att reducera dom.

Hen tar jämlikheten framåt, menar dom.
Jag ser det som att de tar det bakåt. De värderar ju han och hon som något dåligt, jag värderar han och hon som något bra. Olika är bra!

Att tillåta olikheter är ju något bra, att minimalisera olikheter och skapa likheter och homogena grupper i samhället leder bara till ökat utanförskap för alla kommer inte passa in det snäva tankesättet.

Alla kommer inte kunna följa normen. När en grupp transgener eller intersexuella kallas hen.. så kan de känna sig ännu mer utanför.
-Meh! Du är ju en hen ju!
Normen är ju han och hon.

Det är henförespråkarna som strävar bakåt, inte de som bejakar mångfald och olikheter.

Hur man möter människor i vardagen har inget med kön att göra. Vi viftar inte med dom i ansiktet på folk. Vi har ju kläder! Redan där är könet avdramatiserat. Nu kan vi berätta om oss själva med kläder, frisyrer osv.
Vi berättar en historia när vi visar oss på stan eller med selfies.

Det finns bara två viologiska ( nytt ord för könet, visuellt yttre biologiskt kön) kön. Om någon sen vill vara räv eller varg eller en könlös/androgyn manga lider de av samma problem. Det finns bara två. Honor och hanar. Det finns inga andra kön eller konstellationer.
Det finns intersexuella och transgender.
De har dubbla eller vill byta eller känner sig inte dragna att vara något kön alls. Inget konstigt alls. Bejaka det olika.

Mötet med människor. Vi konstaterar att det är en man eller kvinna vi möter. Flicka eller pojke.
Sen kommer resten.
Rena, hela, trasiga kläder,  utseende, smink, skitiga eller rena naglar, fina händer? Ful eller modellsnygg. Hur beter sig personen? Dåligt? Bra? Ouppfostrat? Väl? Artigt?
Vi placerar människor i fack.
Det fack som har ökat mest idag är åsikter. Vi vill umgås med folk som delar våra åsikter. Vi är mer osäkra än någonsin trots att Google finns. Så vi måste ha så många som möjligt som delar vår åsikt. Annars uppstår kognetiv dissonans. Det blir ju så jobbigt då.

När det kommer till människor så har vi ofta ingen åsikt om män eller kvinnor (förutom extremfeministerna som önskar livet ur män eller vill tvinga de på obligatoriska kurser för att lära sig om kvinnor. Själv vill jag lära mig mer om män för att förstå dom bättre, kunskap är makt.)
Vi lägger istället grunden för våra åsikter och huvudsakliga bemötanden på utseende, uppförande och beteende och andras åsikter.

Det vi faktiskt (kan) värderar hos andra är: åsikter, härkomst, klädval, hårfärg, hudfärg, ekonomisk situation, geografisk men också boende och framför allt utbildning och yrkesval. Hur vi bemöter andra, där hamnar könet tveklöst sist på listan.
Könet värderas inte. Könet konstateras. Det enda exemplet där vi inte drar alla över samma kam/kant. Män och kvinnor. Det enda som fått vara fritt från stämplar och etiketter.

De väldigt förvirrande buden:

1.De som vill byta bort könet. De finns. Oklart hur många de är men de finns i grupp.

2. De som menar att det bara är praktiskt och de menar också att det inte finns människor som vill ta bort hon och han. De har uppenbarligen fel. Vilket gör deras version fullständigt opålitlig.

3. De som tycker att män är lägre stående varelser och ska gå kurser för att lära sig om kvinnor. FI! (Partiet som får en ta fram skämskudden.)

1. Det borde bytas bort hon och han. Bara hen får finnas. Jämställdhet.
Grupp som kallar sina egna barn hen. Målet. Uppnå jämställdhet. Konsekvens. Självmordsbenägna och könsförvirrade tonåringar.

Vissa förskolor införde man på att bara använda hen. Egelia.
Lite som ett socialt experiment? Jag tror barn behöver få växa upp med en könstillhörighet istället för att få en rejäl identitetskris i tonåren. Man bygger sitt jag på sitt kön. Jaget är viktigt för utvecklingen. Nödvändigt för att bli en sund och frisk vuxen. Välfungerande.

Man fick inte ha färger relaterade till kön så rött, blått och rosa och grönt, svart är förbjudet.
Barnen får bara ha gula, orangea och gråa kläder på sig.

Det är lite läskigt.
Att ta bort konceptet om kön utan att först fixa ojämlikheterna mellan könen riskerar endast att dölja de orättvisor som finns i praktiken men som tydligen ska sluta existera i teorin.

Många språk har inte genusord och de har ändå inte uppnått jämställdhet.Varför tror vi att det ska fungera i Sverige?

Utomlands tycker man vanligen att svenskan är rikt som pekar på skillnaden hon och han.
Att strippa språket på genushatade ord hon och han hämmar ju direkt det rikliga sociala sammanhanget och även dialogen. När man inte vet könet börjar hjärnan snurra och blir distraherad och glömmer fokusera på samtalet och nya saker tar plats från fokuset. Är man en person som tänker i bilder blir det ju lite jobbigt.

Jag slutar lyssna direkt någon säger hen och undrar varför de är paranoida (behöver de en psykolog, har de en psykos och varför så misstänksam? Till naturen litar jag på människor. De som inte gör det känns opålitliga själva.) och försöker lista ut om det är en tjej eller kille. Tappar liksom fokuset.

Deras mål.
Minska mansnormen. Minska könsnormen. Bland annat. Avköna. Fixa jämlikheten. Allmänt praktiskt. Säger dom. Jag är inte benägen att hålla med.
Konsekvensen. Språket blir uppstyltat.

Jag tycker det tar bort könstillhörigheten, det är viktigt för en persons självbild och identitet att ha en könstillhörighet och det här skapar förvirring och identitetskriser längre fram för barn. (Vi använder som vanligt barnen för att fixa till jämställdheten.)
Dagis visade sig vara en riktigt dålig idé. Men det finns inget bättre så folk kör dit sina barn ändå fast barnen blir sönderstressade, för föräldrarna har inget val. Men de gör heller inget åt saken.

Han hon hen.. varför kan inte barn få vara barn utan ska hållas på med massa etiketter? De behöver få vara barn.

2. När man inte vet könet. För det är ju pinsamt att fråga och gissa fel.
Hur många människor ser vi inte könet på utsidan på? Jo, det händer. Men det är väldigt sällsynt. Det är ju ännu mera pinsamt att säga hen för då fattar de ju att man inte begriper vilket kön deras barn är. Sålunda exakt lika pinsamt. Problemet kvarstår. Du är pinsam.
Mål. Undvika pinsamhet. Konsekvens. Pinsamheten är kvar.

3:an Tänker inte ens gå in på Fis ideologi.

Vad de säger:

1.Praktiskt om man inte vet könet.
2. Det är bra om man kan dölja könet när det inte är relevant.
3.Tänk på hbqt-personer.
4. Läs på!
5. Ni har missförstått.
6. Sekretess.
7. Sen kommer alla in i absurdum helt värdelösa exempel som ska ”förenkla”.
Exemplen är pinsamma och är i bästa fall på en 4-årings nivå.

1. Ordet denne och denna finns redan pch denne ses idag som neutralt pronomen. Så man står inte utan ord.

2.När man vill dölja könet för att det inte är viktigt (att jag är kvinna är viktigt för mig, i vissa kulturer straffas kvinnor med att klippa av håret, man tar deras kvinnlighet ifrån dom.) Varför är könet inte viktigt? Och finns det verkligen inte andra sätt? Varför är inte en annans kön viktigt? Om könet inte är viktigt kan man ju ändå använda han eller hon för det är oviktigt och irrelevant och utan värde. Då behövs inget hen alls. Den som använder uttrycket värderar själva hon och han orden friskt. Om man tycker att ordet hen är nödvändigt laddar man ju orden hon och han fel. Jag tycket att hon och han är fantastiska ord! Som det sprakar och gnistrar om.

Kvinnor kan vara både läkare och ingenjörer och jag har haft manliga barnmorskor. För mig går vilket som bra. Hon och han sitter inte klistrade på något. För mig är hon och han något väldigt flexibelt.

3. De som är i fel kropp..
Själv så tror jag inte på hen-syftet.
Inte för att göra saker könsneutrala. Vi har snopp och snippor hela bunten. Sex promille har två kön alltså båda två eller identifierar sig med ett annat kön än vad de blev födda till. Sex promille. En vattendroppe i havet. Ett väldigt litet antal människor.

Yttepyttefå människor. Hänsyn. Respekt. Mångfald. Till alla.

Att säga att man inte tar hänsyn till hbqt bara för att man inte gillar ordet hen är därför bara ett väldigt svagt och klent argument. För det första känner dom ofta inte ens några hbqt personer själva och skulle inte välja det heller pga fördomar.
För det andra,
många av dom identifierar sig med ett kön och är därför inte ”ens en hen”.
Vilken förvärrar argumentet om ”hen”.
Det står dessutom inte heller i relation. Man kan själv vara en hbqt person och ändå inte gilla eller föredra ordet hen.
Vilket gör argumentet för deras skull totalt meningslöst.
Känner man dom (intersexuell och transgender) inte behövs bara hen för skvaller i tredje person.
Annars använder man ju mest ”du” när man pratar med någon.

Man använder inte orden han/hon/hen när personen är i rummet och gör man det är man ju oartig. Då pratar man över huvudet på någon och det är faktiskt mycket ofint.

5.
En annan vanlig företeelse är också att om man inte gillar ordet hen så har man missuppfattat det.
Du tar inte till det jag bestämmer att du skall tycka och då är du dum! Du har. ..fobi! För att du inte tycket som jag!
Barnsligt. Hjälp, vad barnsligt.

Det är en vanlig härskarteknik och om man behöver använda en sådan så har man ju redan förlorat i sak. Trist förhållningssätt. Rekommenderar retorikens stjärna Elaines Eksvärds böcker om härskartekniker. Man vinner inga poänger med härskartekniker alls. Man förlorar vanligen på att skapa obehag för andra. Det är inte så man får publiken med sig. Ödmjukhet får publiken med sig. Inte tvång.

6. Sekretess kan vara en orsak. Det argumentet kan jag nästan gå med på.
Är man språknörd som jag är så kan man lätt klara av att maskera kön och namn utan extra ord som tex hen.

7. Det extra ordet tycks också göra språket mer omständligt. Meningarna med ordet hen i blir långa och invecklade.
Mål. Göra språket lätt. Konsekvens. Mer tillkrånglat.

Personen känner även av värk i ena stortån samt även värk i höger lillfinger. Vidare så har personen en historia av alkoholmissbruk och personen kommer därför behöva stöd.

Ett exempel som är helt värdelöst. På tok för mycket pronomen. Nätet är fullt med konstiga exempel. Hur kan så många köpt att de är bra? Är folk så lättlurade? Det är för att folk numer inte kan grammatik? Så de tvärkorkade att exemplen går hem?

Istället kan man säga:

Personen jag har pratat med upplever klåda över hela kroppen och känner även av värk i ena stortån samt värk i höger lillfinger, det finns en historia av alkoholmissbruk och därför kan stöd behövas sätta in…

Kvar finns det könsneutrala.
Som argument. Vi har pronomen som fungerar.
Det argument som jag ser överallt tycks dessutom bara involvera läkarbesök, elektriker och hemliga elever som kastar stolar genom fönstret. Jag lovar. Kastar en elev en stol genom fönstret är det ingen hemlighet vem som gjort det.

Dåligt exempel:

Typ ”träffa läkaren och se vad hen säger.”
I själva verket är det också ett tunt argument.
Jag ska träffa läkaren och se vad som sägs/händer.

Jag ska träffa läkaren och se var denne säger.

Om man måste. Så finns ordet redan.

För det går att säga att man ska till läkaren och se hur det går eller blir.
Vad provsvaren visar. Det är väldigt sällan man säger just den meningen alls. Man använder vanligen inte två pronomen för att uttrycka vanliga meningar. Det blir ju jättekonstigt.
Vi använder vanligen ett pronomen.

Eftersom man dessutom ska träffa en läkare. Plural är också läkare. Så man skulle lika gärna kunna säga dom om man kände sig osäker.
Vi träffar dom ofta i par (I Uppsala jobbar de oftast två och två). Vi träffar och hejar på dom i korridoren.
Så måste man säga det kan man lika gärna säga dom. Mina läkare oavsett dom på medicin eller gyn rådgör i princip alltid med alla. Så dom är också ok. Gör dom inte det är det ändå oftast inte så viktigt eftersom de kan ta beslutet själva.

Sen har vi bebisen i magen. De har nästan alltid smeknamn. Klart. Den fungerar också fram tills vecka 22. Efter det är det juridiskt ett barn och då kan man om man vill få reda på könet om man tycker jobbigt att inte få använda hon eller han.
Svårare än så är det inte om man har problem med ordet hon eller han. Är könet oviktigt kan man välja att låta bli.
Själv lyckades jag klara av fyra graviditeter utan att känna att ordet saknades.

Dåligt exempel, här är en person som inte är van att skriva naturligt. Ingen människa i världen pratar såhär uppstyltat på riktigt om man är normalfungerande. Ändå tycker henförespråkarna att det är ett skitbra exempel.

Barnet är beräknat att födas i slutet av april. Jag hoppas barnet inte kommer efter BF, utan att barnet kommer lite lagom för tidigt. En-två veckor före BF kan barnet få komma, det är lagom Allt är ju ändå förberett för barnet, vi blev klara med barnets rum för tre veckor sedan. Vi kände att vi verkligen ville ha allt för barnet färdigt innan barnet kommer. Barnets säng är bäddad, barnets kläder inköpta, barnets leksaker står framme och upprade i barnets hylla.

I sammanhanget byter hen-anhängarna ut barnet mot hen så texten blir precis lika tjatig och tråkig som den var från början fast med hen istället.
De tycker att det är genialt och applåderar det braiga med variationen som uppstår när man byter ordet barnet mot hen. Pinsamt. Skäms lite.

Jag hade skrivit såhär.
Barnet är beräknat att födas i slutet av april. Jag hoppas bäbisen inte kommer efter BF, utan kommer lite lagom för tidigt. En-två veckor före BF är lagom. Allt är ju ändå förberett, vi blev klara med barnrummet för tre veckor sedan. Vi kände att vi verkligen ville ha allt färdigt innan bäbisen kommer. Sängen är bäddad, babykläder inköpta, och leksakerna står framme och uppradade i hyllan.

Utan det tjatiga med hen.
Kan de inte bättre än så?

Sekretess. Jovisst. Man kan säga rumsnummer. Eller 6 första i personnumret. Eller patienten. Barnet.
Tex.
Ett barn bet din son, hen menade inget illa med det utan det skedde under en vild lek”.

Om arumentet är att använda (vilket ett urtöntigt argument eftersom de bara krånglar till och förlänger språket ) och förenkla ordet är mitt förslag:

”Ett barn bet din son men menade inget illa utan det skedde under vild lek.”

När man måste krångla till språket för att motivera hen har man misslyckats.
Kapitalt.

Ytterligare ett annat dåligt exempel:
Pinsamt dåligt.
-När kommer elektrikern?
-Hen kommer vid 10. 

-När kommer elektrikern?
– Vid tiotiden. 

Att ens fråga när en hantverkare kommer är ju också helt fel.
För de kommer i princip inte när de sagt. Det är ett verklighetsfrånvänt exempel. Mer undantag att de kommer i tid.

”Hen ska alltid gå på toaletten precis när lektionen har börjat och när jag sa att hen får vänta lite så blev hen galen och kastade ut en stol genom fönstret”

Här har han eller hon bytts ut för att göra texten anonym.
Men.. texten är ju lika tjatig och har ju inget flyt i sig.

Ett bra exempel. Från mig.

”Min elev..eller en av mina elever ska alltid gå på toaletten precis när lektionen har börjat och när jag sa att du får vänta lite så blev min elev galen och kastade ut en stol genom fönstret”

I första exemplet används hen tre gånger. I mitt exempel används eleven två gånger.

Vems språk är mest varierat?
Jo. Det utan hen.

”Hen ska alltid gå på toaletten precis när lektionen har börjat och när jag sa att hen får vänta lite så blev hen galen och kastade ut en stol genom fönstret”

Enda anledningen till att maskera könet är ju alltså att vara ÄNNU mer anonym än vad man redan är.

Det är ju töntigt.

Exemplen hen-anhängarna använder är förskräckliga.

I samma stund som man säger att världen är mansdominerad blir den det.
Åsikter skapar sanningar. Om jag säger att världen styrs av kvinnor är det, det som kommer synas.

Tex så styrs många familjer av män men bakom många män står en stark kvinna. Vi är starka. Vem bestämmer i familjen? Kvinnan eller mannen? Jag gissar att det är mer vanligt att kvinnor styr. Orättvisor mot kvinnor är många. Hen påverkar inte det. Aktiva handlingar gör det. Vad händer om vi istället lyfter fram könet istället för att dölja det? För att könet är viktigt och inte irrelevant.
Så att vi kan motverka orättvisor mot kvinnor. Om ordet hen ska avyttra kön kommer orättvisorna mot kvinnor bli svårare att slåss mot, som att slåss mot väderkvarnar. Då kan man diskriminera människor som är kvinnor men säga att man inte har det. För alla är ju hen.

Motsatsen till vad de menar att ordet ska uppnå. Pinsamt.

Om 2/3 är MOT användandet av ordet hen och blir störda av det, ca 6 miljoner människor till skillnad mot 6 promille. Vad säger det om hänsyn?
Ska minoritet eller majoritet få företräde?

En annan intressant aspekt är att det mest är kvinnor som använder ordet hen. Än mindre fåtal män.
Jättekonstigt. Som vanligt slåss feministerna (bunt med kvinnor) för männen och åt männen och deras rättigheter (delade föräldradagar) och nu åt ordet hen. Männen som tycker att kvinnor är lite mindre värda lutar sig tillbaka, lägger upp fötterna på bordet, kvinnan hämtar deras tofflor och männen skrattar sönder sig. Kvinnorna gör jobbet åt dom. Pinsamt.
Målet:frigörelse. Konsekvens. Mer slaveri.

Hen-anhängsrna som är för ordet kan delas in i två grupper.
De som säger att det bara är praktiskt. Grupp 1.
De som menar att könet ska raderas.
Grupp 2.

Grupp 1 banar väg för fanatikerna i grupp 2. Grupp två förstör grupp 1s argument om att det bara är praktiskt. Grupp 2 förstör grupp 1s trovärdighet.
Grupp 3 önskar att grupp1 och grupp två kunde ägna sig åt något viktigare. Barnen tex. När de väl är hemma från dagis.

Jag har hittat på egna ord. Många. Utveckling av språk är bra men alla nya ord är inte bra eller fina. Många nya ord försvinner. Hoppas hen är ett av dom.

Jag tycker också att hen är politiskt fel.
Det är inte korrekt att få medmänniskor att känna utanförskap. Hen har redan splittrat mängder med människor. I det tysta sitter transgender och intergender ser debatten och känner att deras utanförskap växer. De tillåts inte vara han eller hon heller. Ni är nu hen deklareras av folket. Klyftan växer.

Men hen-anhängarna klappar sig på axeln och inbillar sig att de är politiskt korrekta. FEL! Pinsamt. Målet: vara lite bättre människa än andra. Konsekvens. Bortgjorda.

Hen är höna på engelska, upp på danska, personal på finska, i går på latin, bort på norska, gamla på walesiska men inte ett jävla skit på svenska, för att citera en språkvetare.

Genusdebatten är som en varböld i stjärten. Infekterad. Illaluktande.
Alldeles nyss användes ordet transfobisk för att någon inte gillade ordet hen, mot mig. Det är så himla osnyggt. Man vinner inte en argumentation genom att sakna klass. Man vinner genom att använda klass. Smak. Klass och stil.
Så alla som är mot ordet hen.. är transfober? Det är rätt många transfober det. Som jag sa. Skapar grupper istället för att ena.

Går vi i smink och klänningar, gör våra barn det oavsett hur mycket vi kör med hen, när män går i klänning och klackar och smink och ingen höjer sina ögonbryn, då..har feministerna uppnått jämlikhet? Väl? Barnen gör inte som vi säger. De gör som vi gör. Barnen ska inte användas som vapen för att föra jämlikheten framåt. Vi har de på dagis från början för att kvinnorna skulle få plats på arbetsmarknaden. Det var brist på personal. Jämlikhet lockade man med. Staten behövde motivera kvinnor att komma ut på arbetsmarknaden. Barnen fick betala priset med stress som bryter ner deras små kroppar och sliter sönder deras immunförsvar. Igen och igen. Barnen. Betalar med sin hälsa. Bra jobbat alla politiskt korrekta.

Jag byter åsikt ibland. Säkert mer ofta än andra. För jag vill utvecklas. Bli bättre. För mig. Mina barn. Växa. Utvecklas.
Aldrig byter jag åsikt för att någon är elak eller oförskämd eller nedlåtande. Utan för att någon är ödmjuk och kommer med bättre argument än vad jag har.

Jag är inte sämre än att jag kan erkänna att jag har fel om jag har det.

Av respekt för mina barn kommer jag inte att svara på kommentarer här.
Jag tänker inte lägga mer energi på det här. Detta är min nuvarande ståndpunkt.

4 thoughts on “Gud hen

  1. Oj, vad långt! Haha jag slutade läsa när du påstod att vi har själar. Jag hoppar över alla ” andliga” inlägg.

    Men alltså det är ETT ord! Jag förstår verkligen inte varken anhängarna eller motståndarna. För mig är det som att vara för eller emot ordet ”barn”. Gillar du inte ordet så kan du säga ” son” eller ” dotter” istället.

    Hoppas att ni har det jättebra och nu är det snart vår :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>