Screenshot_10

Kanske är den enda möjliga
politiska vägen att tydliggöra den
organisatoriska skillnaden mellan
åldersgrupperna, säger Anders Broberg
och Malin Broberg håller med:
– Vi vet inte hur förskolan i dess
nuvarande utformning påverkar små
barn, det är ett stort experiment.
Politiska beslut är baserade på
forskningsresultat från 1980-talet då
organisation, pedagogik, gruppstorlek
och personaltäthet var helt annan
jämfört med i dag. Och kunskap om små
barns behov och anknytning har heller
inte varit allmänt känd så länge.

– En förskola med små barn som
vi besökte hade som kvalitetskrav
att ha sett varje barn i ögonen en
gång om dagen (!), säger Anders
Broberg allvarligt. Vi kunde se att
personalen, för att kunna arbeta
kvar i verksamheten, anpassat sitt
förhållningssätt till barn och barns
behov efter verksamhetens ramar.
De normaliserade sådant som egentligen inte ska få förekomma inom förskolan.

I den reviderade läroplanen för
förskolan (1998/2010) står: ”Omsorg
om det enskilda barnets välbefinnande,
trygghet, utveckling och lärande ska
prägla arbetet i förskolan. Hänsyn ska
tas till barnets olika förutsättningar och
behov”. Men till skillnad från läroplanen
från 1998 betonas lärandet tydligare.
Omvårdnad däremot, som generellt
sett i hela samhället har lägre status,
kommer på undantag. Som Malin Broberg
och Anders Broberg konstaterar
har arbetet med små barn, med stort
omvårdnadsbehov lägre status än ett
pedagogiskt arbete med större barn.
– Egentligen är att kunna trösta ett
litet barn som inte kan prata en större
utmaning och prövning för pedagoger.

 –

Men

enligt författarna visar forskning dessvärre
att det ofta är tvärtom: Barn med
otrygg anknytning riskerar att bemötas
lika negativt av förskolpedagoger som
av sina föräldrar, vilket förstärker barnets
negativa förväntningar på vuxna,
liksom upplevelsen att inte vara älskad.

Barns behov av rörelse är underprioriterat i förskolan.
Men barn måste få möjlighet att utveckla
sin grovmotorik, som har stor påverkan på barns
psykiska hälsa och lärande. Det säger förskolepsykolog
Gunilla Niss och barn- och skolergonom
Monica Wester, som nu skriver en rapport om
arbetsmiljön för barn i förskolan, skolan och på
fritids.

http://www.psykologforbundet.se/Documents/Psykologtidningen/Psykologtidningen%202012/PT2012_09_ubilder.pdf
(2012)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>