Jag har dömt.
På min förra blogg. Lite på den här med säkert.
Jag skrev ett inlägg om att jag tyckte att sekundär barnlöshet var tramsigt efter att Leia dött. Idag vet jag att det kan vara en stor sorg. Den kunde dessutom ha varit min. Jag skrev om det på min gamla blogg. Jag fick en kommentar från en mamma som sörjde att.. andra barnet svårt. Jag insåg då hur fånigt och dumt det var. Jag hade inte gått i hennes skor. Jag visste inte allt om alla. Jag utgick från mig. Vi hade mist ett barn och vi hade i det läget varit väldigt jäkla tacksamma om vi bara hade ett levande barn. Att vara tacksam för det lilla.
Jag har hört många föräldrar berätta om hur de mist sina barn. Det är svårt att lyssna på. Deras sorg är min. Det är förbaskat svårt att mista sina barn.
I det berättade de hur omgivningen bemött dom i sorg. De blev dömda. Jag blev dömd i min sorg. På mötet med Spädbarnsfonden sa ledaren att hon inte bloggade för hon hade minsann integritet. Sågade mig direkt. Nymist som jag var. Tack för den liksom.

Jag är amningsnörd. Jag har svårt att greppa varför somliga väljer (om man kan) ersättning.
Men det är inte min sak att döma. Tvärtom förstår jag när jag får det förklarat. Alla har sina skäl ock det ska man i huvudsak respektera. Man har inte eller sällan hela sanningen om andra.
Däremot kan jag fördömma brottsligars handlingar. Men jag vet inte vägen dit för dom. Det är inte min sak att döma dom. Samhället dömer. Vi har ett rättsystem. Häxjakten på 1400-1600 är ett ohyggligt exempel på när man dömer andra. 30 000 dog.

I en tid av lättillgänglig information är kunskap oerhört viktigt. I en tid av oroligheter i världen är det bättre att sträva efter försöka förstå och visa medlidande istället för att döma. Vänlighet och ödmjukhet kommer man långt på.

Ämnen där det tycks vara stora motsättningar är, amning, vaccin, hen, hål i öronen på bebisar. Bilbarnstolar. Sjalar vs barnvagnar. Socker, ekologisk mat.
Dagis/fsk. Sovmetoder för barn.

Vissa saker är direkt skadliga. Köra utan bilstol till barn, dagis med för mycket barn och för lite personal.
Annars saker som ekologiska kläder och hur långt man väljer och vilka sker man väljer. En del kanske prioriterar ekologisk mat. Vi prioriterar det som är viktigt för oss själva.

Ibland blir man osäker som förälder. Jag brukar följa min inre röst. Den är stark. Känns det rätt så är det rätt. Känns det fel är det fel.

Jag är på intet vis perfekt men min strävan att bli bättre både som förälder och människa är viktigt för mig.
Har också insett medan jag skrivit det här är att jag gör ett undantag. Jag dömer mig själv. Dagligen. Och hårt.
Men bara mig. Jag känner ju mig själv. Jag vet vad som lett mig till dit där jag är. Jag är medveten om mina beslut och handlingar och vilka av mina erfarenheter som tagit mig dit. Det är för långt och komplext att få med allt.

Är dömande något som beror på osäkerhet? Begränsningar? Behov av att trycka ner andra? Eller intolerans?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>