Debatten om dagis påverkar mig

Dels för att den är åt fel håll.

Den är bakvänd. Somliga får försvara det mest naturliga och bästa för barnen. Att vara hemma med föräldrar.
Det finns gedigen forskning som visar det. Psykiskt. Fysiskt. Hälsan. Neurologiskt. Under tre år är det mest fördelaktig att ha barn hemma. Punkt.

Det är pinsamt att kunskapen är så dålig. Att läsa på om tex anknytningsteorin är omtanke.

Dels för att det är tråkigt att se att inte fler föräldrar engagerar sig och kräver bättre dagis till sina barn. Istället drar de på sig skygglappar och pratar om skuldbeläggande. För att slippa ta ansvar för sina barn.

Vad är bra med dagis?

Socialt samspel är inte det barn före 3 år behöver. De behöver föräldrar.

De kunskapsfördelar de lär sig är ingen vinst eftersom det istället brister i mående. Dessutom jämnar det ut sig när barnen är mellan 8-11 år. Sen är det många hemmabarn som kan mer än dagisbarn.
Om dagisbarn dessutom inte får bra anknytning med personalen så är risken stor att det skapas barn med dålig anknytning. Gränslösa barn.
Det är något mina barn kommer möta när de växer upp.

Idag när det är norm att barngrupperna är för stora påverkar det barnen inte bara hälsomässigt utan också motorisk och talmässigt. Barn tar efter andra barn istället för att ta efter personalen.
Alltså barns utveckling tar stora steg tillbaka. Det visar både Norges forskning och dansk forskning. Psykologer där larmar. Men görs det något? Inte direkt.
Barns värde och mående ställs inte direkt i fokus.

Jag har läst om tvåfamiljssystem. Det kan vara något riktigt bra som tar form nu.

http://www.attachmentparenting.org/support/articles/research

imagehttps://www.psychologytoday.com/articles/200505/the-trouble-day-care

image

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>