Inleder med att vara sömnlös inatt.

Alla sover fortfarande utom jag.
Känner mig lite oroad över mina barns framtid. Bränderna i Malmö. Bomber. Kriget är här. Det känns så jobbigt.
Vidare så tänker jag på anknytning. Jag gett ju mina barn det. Max trygghet. Inget dagis. Sjalar. Ammar. Hemmaföräldrar. Jättebra. Men de andra barnen som mina kommer vara omgivna av? Otrygga? Deprimerade? Uppfostrade av andra barn på dagis.
Det känns oroande. Är med i grupper på Facebook. En av dom har slutat vara gruppen de utgav sig för. Nu är det bara gnäll i den. De som är positiva har de börjat sparka ut. Herregud.
Med orden:

image

Vad händer i världen egentligen?
Det är symptom på att något är fel.
Med rätt att gnälla. Det är VIKTIGT att få må dåligt och gnälla. Kom inte hit och var positiv. Gruppen är på 4000-5000 medlemmar ungefär. Admin har blivit så rädd att säga till. De har redan förlorat greppet över de få i gruppen som pysslar med det. Stämningen är sektliknande  och mycket obehaglig. De sitter och tycker synd om sig själva. Lider. Citerat kändisar som lidit. Man får inte skriva något uppmuntrande. För man får inte pracka på någon något positivt. Men det är helt ok att pracka på folk negativa inlägg.

I en mammagrupp fick man inte komma med någon annan åsikt. Väldigt snävt. Så då bildades en mammagrupp med högt i tak. Trygga människor med åsikter. Skaparen är fantastisk. Påläst.
Ingen info utan bakgrundskoll.

Å andra sidan tyckte de som inte ville ha andra åsikter.. att de som kom med andra åsikter var oförskämda. Så de bildade en ännu mer snäv grupp som heter Mammagrupp med god ton. De kan alltså inte hantera att andra har andra åsikter. Osäkerhet. Troligen lite yngre.

Många unga idag mår dåligt. Många menar att det beror på otrygg anknytning som kommer av dagis.

Lite skrämmer det mig att många tror det är så bra. Det finns inga undersökningar på hur barn mår på dagis. Bara deras utveckling. Inte så mycket fysisk närhet.
Höga kortisolnivåer ihop med sova i eget rum. Ingen fysisk närhet som tar ner nivåerna. 20 minuter närhet per dag? Frukost, dagis, handlat, middag/kvällsmat. Saga? 20-40 minuter. På helgen vill man göra det man inte vinner under veckan. Så man lämnar barnen till farmor eller mormor.
Stora L får oändligt mycket mer.
All vår tid. Fri amning finns ju. Det gick hon. Och något som kanske är ännu viktigare. Fri närhet.

Jag läser. Tänker. Barn som sjalas skriker 50% mindre. Barn behöver närhet för att hkärnan ska utvecklas bra. Om man inte pratar eller gosar med bebisar. Det händer på rumänska barnhem. De som har sängen vid dörren överleve, de andra barnen dör. Man rör ofta det barnet. Så.. om närhet är så viktigt. Varför rör vi inte våra barn mer? Sova egen säng. Dagis. Ingen närhet. Det gäller barn som är från ett och ett halvt. Jag tänker att många ammar tills barnen är tre. I andra länder. Psykologi visar att anknytningen är skör tills tre. Det är nog ingen slump. Efter det är barnet mer moget att hantera och klarar komminucera. Så jag tror att max närhet är bra tills barnet är tre. När man skolar in barn får många ångest. Jag får panik när jag tänker på det. Men får höra att man vänjer sig. Jag vill inte vänja mig vid något som är så fel. Känns det fel-ÄR det fel. Det förvånar mig att så många låter sina barn placeras på dagis. Nu börjar det uppmärksammas mer och mer att det inte är så bra med dagis. Så nu är det ännu viktigare för föräldrar att mena att dagis är bra. För kommer det ut vad de har gjort fel mot sina barn.. så blir de ju hjärtlösa, okänsliga och framför allt. Dåliga föräldrar. Jag tror på min känsla. Som människa. Som mamma. Som jag. Som empat. Jag tror att barn behöver få vara med sova föräldrar tills de är tre för att utvecklas bra och må bra och bli en vuxen som mår bra. Jag var hemmabarn. Vi gick kort på dagis. Fem veckor eller fem månader. Minns inte och mina föräldrar säger olika. Jag kan känna hur viktigt det är för ett barn att få vara med sina föräldrar tills de är tre. Ytterligare förvånad blir jag när de ändå lämnar barnen på dagis. För de inte klarar av att bara hemma med barnen. Varför skaffa barn/hund/katt om man inte vill ta hand om dom? Man behandlar båda katter och hundar och barn likadant. Man vet att katter helst ska vänta tills de är 12 veckor. Ner till åtta. 12 är bättre. De har inte sönder så mycket och förstår att klor gör ont. 8 veckors är mer hårdhänta oftast. Jag haft 2-3 ,samtidigt, katter sen jag flyttade hemifrån. För.. 24 år sen.

Närhet för barn.

Och hur viktigt är det? Kan det förbättra immunförsvaret? Alltså att vara hemmabarn? Samsova? Amning ger smartare barn. Hur mycket smartare barn får man av att ge dom närhet? Trygga barn? Bättre kognetiva funktioner? Bättre allt? Mer välfungerande? Ökad tro för sin person? Trygghet? Och känslan av att vara älskad? Barn som är hemma känner sig mer älskade. De får ju vara hemma. Barn på dagis blir ju bortlämnade. Nu när rapporterna börjat komma om hur dåligt barn mår på dagis. Desto fler föräldrar pratar om att barnen har så roligt på dagis. Som för att dämpa sina samveten. Över tiden och närheten de inte ger. För barnen har roligt. De har roligt utan närhet. Utan tid med sova föräldrar.

Jag och R rör varandra mycket. Vi blir lugna och mår bra då. Trygga. Närhetsknarka. Stressen försvinner. Hur vi klarat oss? Vårt förhållande? Genom mängder med närhet. Tusentals kramar. Håller om barnets vid tvn. Rör varandra i förbifarten.
Jag oroar mig. För den framtid mina barn ska leva i. Jag kommer lära dom allt om att vara artiga och hur man för sig. Hur man respekterar andra. Men också att stå på sig. Rättvisa. Många vuxna idag beter sig extremt omoget. Mer trygghet? Mer nära föräldraskap?

Det funderar jag på, på årets första dag. Hur mycket är ok. Hur mycket är inte ok. R lägger numera till vilka barn som han möter ute som är dagisbarn eller hemmabarn. Dagisbarn beter sig väldigt annorlunda än hemmabarn i möten med andra barn.
Jag blir så ledsen när jag läser s s ker som.  ” att vara hemma med barnen fungerar inte alls för mig”.
Så man skaffar barn för att låta andra ta hand om dom? Mjahapp. Lite som med sommarkatter.

image

Dagis är lite farligt. Det har inpräntats så länge att det är bra. Fat det inte finns något som helst underlag. Psykologin däremot har underlag för hur viktigt det är med föräldrar tills barnen är tre. Där råder inga tvivel. Barn är skörast när de är 1 år-1 1/2 år. Det vet man.
image

Bloggen är ny och eftersom min dator kraschade igår..dagen innan jag offentliggör den..såhar räknaren inte nollats. Mina länkar är inte färdiga och dyker det upp tekniska konstigheter så kontakta mig gärna.

One thought on “Första dagen

  1. Har läst om indianstammar som bär sina barn hela första året. Sjalar. Att de barnen typ aldrig skriker. Gnäller till när de vill äta eller behöver kissa bajsa. De hänger ju bara med där i sjalen :) …på fälten, bland majsen, i kanoten, i djungeln . Slumrar till mellan varven. 9 månader tror jag att det var! Bära 9 mån i magen, bära 9 månader utanför magen. Fint :).Och inte bara mamman utan släkten liksom.

    Det är sant det andra. Din oro. Även om man själv gör allt man kan…att titta ut på samhället, samspelet/ eller det icke existerande samspelet) , framtiden med alla de barn idag som kommer bli unga o sen vuxna?

    Jag tror på ringar på vattnet. Hitta likasinnade. I värsta fall bygga egen by ;). Det finns ju redan såna byar. Men då är folk lite väl insnöade ”dansa naken med kristaller under fullmånen” istället…jaaaadu den som lever får se.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>